Min familj blir mindre och mindre och som en del av sorgearbetet har jag gjort sidor till minne av de älskade som jag mist. De är fortfarande en del av mitt liv, i mitt hjärta har de en speciell plats och jag kan alltid frambringa minnesbilder, deras ansikte kan jag se framför mig och ibland kan jag höra deras röster.

Foton av dem har jag framme, ljus tänds nästan varje dag för dem. Min dotter frågar ibland om hennes mormor, morfar och de andra som ej längre finns med oss, jag försöker berätta så mycket som jag kan, visa foton och ibland tittar vi på videofilmen från när Christine var nyfödd och där hennes mormor, morfar och Mormor Wivi finns med.

Jag tror att de som ej längre är med oss på jorden finns någonstans som änglar som vakar över oss, vägleder oss emellanåt och hjälper oss på sitt vis att komma vidare i livet. I så fall är jag nog rätt säker och "övervakad".

Följande sidor är om mej, min underbara (men busiga) dotter, min goa och kramiga lillebror (bäst i världen), våra två katter som skänker glädje och skratt till oss. Det finns många minnessidor om dom som ej är med oss längre: vår lilla tax som skänkte så mycket glädje och kärlek, min mamma och pappa som jag saknar så fruktansvärt mycket och om min mormor och farmor som även de inte finns här längre men som jag har otroligt fina minnen av.