Denna sida är tillägnad min älskade mamma, Ewa Christine, som dog den 15 November 1998, efter att ha kämpat mot cancer. Jag saknar henne väldigt mycket men jag är också arg för att hon inte får vara med när hennes barnbarn växer upp. De fick nio månader tillsammans. Min mamma älskar barn, speciellt när de var små spädbarn som hon kunde gulla med. Hon grät när hon fick reda på att hon skulle bli mormor och hon grät när hon fick se sitt barnbarn första gången. Jag är så glad att jag tillsammans med min dotter tillbringade mycket tid med mamma under hennes sista tid. Mamma och jag hade ett underbart förhållande, vi pratade med varandra i telefon minst två gånger om dan,
vi var ute och dansade tillsammans. Jag blir så ledsen när jag inte kan ringa henne när Christine har hittat på något nytt eller om hon har gjort något bus :)

Jag vet inte om mamma visste om hur sjuk hon egentligen var, men hon fick mej att tro att hon skulle besegra denna hemska sjukdom. Hon visade upp ett glatt yttre iallafall, hon log, skrattade och lekte med sitt barnbarn. De som mist någon som de stod nära har sagt att det första året är det värsta, nu har flera år gåt, men smärtan och sorgen är fortfarande så stor. " I det oundvikliga går livet vidare" - Ja det stämmer, men det är fruktansvärt svårt vissa dagar...

"Jag slår ett nummer
Hallå! Hallå?
Säg kan man på detta nummer till himlen nå?
Då vill jag bli kopplad dit med detsamma,
för jag vill prata med min lilla mamma.
Fråga henne om hon har det bra
och säga att jag tänker på henne varje dag.
Saknade är så stor så stor
Det är svårt att mista en älskad mor."